En lägesrapport från köket
0
vampyrer
sedan boken slog upp portarna. Vi för noggrann statistik — siffran har varit anmärkningsvärt stabil.
Varför vitlök och vampyrer?
Länge före greve Dracula hängde vitlök över dörrar och fönster från Balkan till Kina — inte mot odjur, utan mot allt ont man inte kunde se. I slavisk folktro var den vassaste knölen i trädgården också den mest skyddande: en vampyr lär inte ha stått ut med vare sig doften eller sällskapet. När Bram Stoker 1897 lät professor Van Helsing kransa Lucys hals med vitlöksblommor var saken befäst för all framtid.
Men myten står på fastare mark än så. Vitlök var på riktigt medicin i årtusenden — den rensade sår, den följde med i graven, den delades ut mot pesten. En knöl som faktiskt höll sjukdom borta blev lätt också den som höll ondskan borta. Steget från smittskydd till själaskydd var kort; resten skötte fantasin.
Och om sanningen ska fram: det effektivaste skyddet är nog ändå andedräkten.
- Avvärjda vampyrer
- samtliga
- Senaste incident
- har ej inträffat
- Skyddet förnyas
- vid varje måltid
Vad vitlök egentligen håller borta
Sanningen är att det sällan dyker upp några vampyrer. Det vitlök verkligen håller borta är något helt annat: den blaska tisdagsmiddagen, den ledsna såsen, maten man glömmer i samma stund man ätit den. En klyfta i het olja, och plötsligt händer det något i köket.
Och så, om man får bli en aning högtidlig: man hackar sällan sex klyftor enbart åt sig själv. Vitlök är doften av att någon lagar mat åt någon. Den stiger ur en panna och säger, utan ett ord, att snart är det dukat — och att du är väntad.
Så länge det fräser i köket är huset skyddat. Mot vad som helst, egentligen.
Insändare · ett brev har inkommit till förlaget
Till förläggaren för Allt blir bättre med vitlök
Bästa redaktion,
Jag skriver i djup förstämning och med vad som återstår av min värdighet.
I sekler har jag klarat mig. Jag överlevde Bram Stoker. Jag överlevde flätan över dörren, korset, den olidlige professorn med hatten. Men detta — en kokbok — är droppen.
Åttahundraåttioåtta klyftor, har jag räknat. Ni har en topplista — en tävling — i vem som proppar in flest klyftor. Ni har en sida som skryter med "0 vampyrer". Måste ni gnida in det?
Och ett helt kapitel om vilket vin man dricker till? Som om jag någonsin mer blir bjuden någonstans. Varenda port i staden osar aïoli. Jag kan inte passera en uteservering utan att tåras.
Och nu — ett spel?! Där vem som helst kan sikta vitlök på mina fränder för nöjes skull, om och om igen, för "poäng". Mina stackars fränder, reducerade till måltavlor. Finns ingen skam kvar?
Jag kräver härmed: (1) ett (1) vitlöksfritt kapitel, (2) en offentlig ursäkt till underjorden, (3) att intyget "Vitlöksskyddat hushåll" återkallas omedelbart, samt (4) att spelet "Vitlök-invaders" plockas ned — eller åtminstone får ett läge där vampyren vinner.
Annars… ja. Vad ska jag göra. Bita er? Ni smakar säkert aïoli.
Med vassa men maktlösa hälsningar,
Greven (den siste)
Transsylvanien numera en fuktig källare, okänd adress
P.S. Om någon ändå vill bjuda på middag tar jag gärna en sallad. Utan dressing. Ni vet varför.
Redaktionens svar Tack för ert brev, som vi läste med stor inlevelse. Era krav kan vi tyvärr inte tillmötesgå — boken handlar ju om vitlök. Men stolen står framdukad. Vi lovar att hålla aiolin i andra änden av bordet.
Intyg
Vitlöksskyddat hushåll
Härmed intygas att detta hem är skyddat mot vampyrer, dåligt sällskap och tråkig mat. Skyddet är i kraft så länge det finns vitlök i skafferiet och förnyas automatiskt vid varje måltid.
Allt blir bättre med vitlök
Skriv ut, fyll i och häng på kylen. Skyddet kräver ingen registrering.