Jag öppnade boken vid kapitlet om långkok och var plötsligt fyra år, på en pall i mormors kök, med mjöl på näsan. Hon hade alltid vitlök i förklädsfickan, vet ni. Jag minns inte ens om receptet var bra. Det doftade barndom, och det räcker. Fem stjärnor. Som förr. Precis som förr.